ELLIDA

första gången jag träffade dig frida tyckte jag verkligen om dig från första gången. du var en sån person som var lätt att prata och skratta med, superhärlig alltså! efter vi var första gången gick det ungefär ett år innan vi umgicks igen. haha, så misslyckade människor! men ingenting hade ändrats, du var fortfarande rolig att umgås med, fortfarande lika pratglad och du hade fortfarande ditt härliga garv. du är verkligen en person som skiljer sig lite från mängden i mina ögon, och det jag tycker är så bra med dig är att jag vet att jag kan berätta allt för dig. ingenting är för pinsamt, tråkigt, hemligt eller barnsligt. du är dig själv helt enkelt, och det är lätt att vara sig själv med en människa som du. jag kommer ihåg i vintras, vi skulle cykla till ica och köpa hårfärg. du var rädd att ramla på cykeln eftersom det var så halt, men jag cyklade på som fan och struntade i att lyssna på dig. TILLS jag helt plötsligt låg där på backen. hahaha! och när vi nästan blev påkörda av en bil, när vi klättrade upp på månsantaket men inte kom ner, när vi gick och tog kort på dig och hästarna vid sorf (!!!) alla gånger vi suttit och pratat om allt & ingenting. man måste inte hitta på något att göra hela tiden, och det är otroligt skönt. jag vet att du alltid står vid min sida, genom medvind och motvind, och jag kommer lika så alltid stå där breve dig. du är en vän som jag uppskattar mer än mest, och jag älskar dig. i alla lägen, vilka beslut du än tar, och var du än befinner dig. ♥ / f